waiting on the world to change
Kategori:Allmänt
Nu känner jag att det var dax för ett sånt där djupt inlägg.
Eller djupt och djupt, har ganska svårt att öppna upp mig helt. Var bra på det innan, men sen hände något. Jag vet inte vad, saker påverkar en - även om man vill det eller ej.
Sitter i mitt rum på Elmetorpsvägen 25 i Kristianstad. Det är en mysig korridor med härliga människor som jag gillar att umgås med. Tillvaron är ganska enkel och inte alls lika hemsk som den var på gymnasiet. Kan skriva en hel bok om gymnasiet. Det var lätt den värsta tiden i mitt liv. Den tog ifrån mig hela min personlighet och jag jobbar för att få tillbaka den, dag för dag. Den kommer tillbaka allt oftare.
Mina föräldrar har flyttat väldigt, väldigt långt upp i Sverige. Nästan för långt upp, men dem kunde egentligen inte flyttat till ett bättre ställe. Jag älskade varenda sekund jag var där uppe. Efter sommaren ska jag dit igen, och stanna ett år. Det ska bli spännande, få vara norrlänning ett slag. Men skåning kommer jag alltid vara, vart jag än bor. Längtar till jul, då jag och Lotta får vara norrlängar ett slag. Få känna på riktig vinter och umgås med människor som får oss att må bra. Inte för att människorna här nere inte får mig att må bra. Men det är något visst med att komma till ett helt nytt ställe där ingen vet vem man är. Man får börja om på scratch 1. Vilket jag tycker alla förtjänar, det blir lätt så inrutat annars.
Idag använde jag 5 kilos hantlar när jag körde biceps, jag tror jag började med 3 kilo. Framsteg.
Framsteg ger självförtroende, och jag tror att det finns där inne någonstans. Alla har det, ibland ligger det bara väldigt djupt nergrävt och ibland alldeles för högt ovanpå ytan.
Nog för mig!
När jag blir stor ska jag ha en Mops, bara för att dem är så otroligt fula!
